imorse insåg jag att jag glömt att ringa och gratulera mina kära vän på födelsedagen. Hon som alltid kommer ihåg, och alltid ringer. Och aldrig har glömt. Och som är så mycket bättre än mig på att få tummen ur och ringa och vardagssnacka. Hon är fin, min vän. Och nu ska jag ta tummen ur och ringa henne och skämmas lite till.
Sen ska jag bli frisk och energifull igen!
2 kommentarer:
tur at du har en sådan förlåtande vän...även om hon fortfarande väntar på samtalet :)
jo, tur det. men till mitt försvar ringde jag ju. var ju du som var otilgänglig i tågkupén
Skicka en kommentar