Det är verkligen lustigt det här med att vara förälder. Du lever ditt liv totalt efter någon annans spelregler och när du får en stund över och sättr dig vid datorn så sitter du ändå och bara väntar på vad du skall göra härnäst. rätt vad det är måste du ju avbryta det du gör för att viga din uppmärksamhet åt den bestämmande lilla älsklingen.

För några dagar sen tyckte jag attjag fått lite grepp om Elias och hur han fungerar. Han var lätt (hyffsat iaf) att söva och han kunde ligga själv en stund och se sig omkring och sov i sin egen säng. Kändes lite skönt att dagarna áv konstant bärande var över. Tji fick jag! Dom är tillbaka! Nu sover han inte om han inte ligger på mig (eller någon annan), han skriker och har sig innan han kan komma till ro och bärandet är ännu tyngre då han växer så fasligt. Men lite mysigt är det ändå. nu ligger han på min mage och snarkar och jag får öva fingerfärdigheten genom att skriva med bara högern. Tack och lov för Elias!