dom vackraste som finns

nu är det lugnt på flintan

i 2,5 timmar har den lille mannen legat vid mig och snuttat. fick avbryta för blöjbyte två gånger och trodde han skulle vara nöjd, men icket. tillbaka till bröstet. där var han nöjd, men så fort han somnade in och dåsade bort och slutade så skulle han tillbaka igen.

jag behövde dock lite paus kände jag, för åt det gjorde han inte. men det är inte kul att gå omkring med en skrikande bebis. det är lite plågsamt kan man säga. hur som haver så tog larsa fram bärsjalen. vi fick knappt ner honom i den, han spände hela sin lilla kropp och bara gallskrek, men så fort larsa började gå omkring i lägenheten med honom tystnade han. underbart! två kvällar har detta nu fungerat, så bärsjalen var väl värd sina kronor.

kan ju bjuda på lite bilder också

så här nöjd är jag när jag fått äta och gosa en stund

en liten rap

och lite utforskning av världen

Så underbart!
I natt har jag fått sova. Elias vaknade vid 00 och sen 05 för mat och blöjbyte. Sen sov han ända till 10.30. Och det mest fantastiska är att brösten inte höll på att sprängas mellan matningarna i natt. Kanske att det håller på att börja fungera som det ska nu? Känns i alla fall helt underbart att vara pigg och att matningen fungerade som den skulle i natt. Förra natten så gick det bara inte. Och ju mer frustrerad han blev, desto mer trött blev jag och så blev det väl en ond cirkel.

Larsa är iväg till Sävar för att kolla kriget och kungen idag. Vi tar det lite lugnare och nöjer oss med en promenad till affären idag tror jag.

så var man mamma

Nu har det börjat skunka in. Jag har börjat förstå att han är våran lilla älskling och så smått börjat vänja mig vid den totala omkastningen av vardagen. Det är ju lite annat att ta hänsyn till nu. Lite andra saker och prioriteringar. Mycket tid sitter jag med honom i famnen och försöker hitta sköna amningsställningar. Det är inte det lättaste att slappna av och samtidigt ha honom i famnen. Försöker med kuddar och bullar upp och det tar sig. Dagarna går jättebra. Nätterna är lite jobbigare. Då vill han snutta mest hela tiden, små, korta stunder och det tär på sargade bröst som inte riktigt vant sig vid sin uppgift. Men det går i alla fall framåt. Vi lär oss ju för varje gång, och det blir många övningstillfällen...

Nu ligger han och sover i sin korg, han är så söt lilla plutten!

ett mirakel har skett!

Ljuv lycka!

Helt ofattbart och samtidigt så självklart.

Så mycket känslor och sådan enorm kärlek!

Det är svårt att beskriva hur det känns. Och det är svårt att beskriva honom. Våran lilla Elias. Men tänkte i alla fall bjuda på lite bilder.

Ser sig omkring i den nya verkligheten utanför mammas mage.

Nu har han blivit mätt och vägd. 4060 gram och 51 cm lång. Snart är vi på väg till BB från förlossningen.

Nu har vi fått komma hem.

090807 kom och gick

Ja, jag är hemma.

Nej, fortfarande ingen bebis.

Och det verkar som han mår alldeles för bra där inne för att vilja titta ut än på några dagar iaf. Var hos BM igår morse och allting såg bra ut. Hon försökte lugna mig med att det nog inte var en så stor bebis och att om jag nu skulle ha en stor där inne, så var jag nog bygd för att kunna föda den. Och om inte det skulle gå så skulle det ju gå bra ändå. Hon gick verkligen in för att lugna mig, vilket var bra iofs då jag varit lite orolig över hur stor han kan vara. Till sist var det då dags för mätning och SF-kurvan låg nu på 42 vilket alltså är +2 på en vecka. Det tyckte hon var lite mycket och det bröt från kurvan som tidigare varit rätt jämn, så hon ringde till spec mödravården för att höra om jag inte kunde få komma innan måndag då jag fått tid för tillväxt-ul. Dom hade en lucka som tur var. Så jag hann hem och kasta i mig lunch, skaka liv i Larsa och sen cyklade vi iväg mot sjukan.

Vi fick träffa Eva igen, den underbara kvinnan som tog emot oss när vi var där i vecka 18. Hon mätte och kunde konstatera att jag inte hade för mycket eller för lite fostervatten iaf. Och att han nog hade lite hull. Hon uppskattade vikten till 4180 gram vilket då skulle vara +17% jämfört med medel-Svensson som hon uttryckte det. Det var alltså ingen anledning till oro då dom inte sätter igång en för det. Hon tyckte inte att han hade större huvud än vad som är normalt i denna vecka, vilket var en lättnad för mig. Sen försökte hon ju givetvis få fina bilder på honom så att vi skulle kunna titta, men det var inte det enklaste. Börjar bli rätt trångt där inne. Och lilla pyret verkade inte alls särskilt pigg på det och hade handen för ansiktet mest hela tiden. Men här är iaf en bild på hur han ser ut nu. Nå, vem är han mest lik?

it's the final countdown

Nu går dagarna verkligen sakta. 2 dagar kvar till beräknad nedkomst. Men som det känns så lär det ju dröja bra mycket längre. Han verkar bara må gott och frodas på rätt bra där inne, så han stannar nog ett bra tag till. Får inte komma på tillväxt-ul förrän på måndag, och innan dess hinner jag träffa BM. Känns lite smått frustrerande att jag inte kunde få komma tidigare. Men så är läget iaf. Och det är nog egentligen bara bra att han inte kommer än då mamma upplyste mig om att dom bara har två påsar RH-negativt blod, vilket alltså inte skulle vara så bra om jag förlorade massa blod eller så. Lilla skrutten kanske visste om det och därför ber till alla som inte lämnat blod i sommar att göra det så att han kan få komma ut någon gång. Jag ska komma ihåg att själv bli bättre på det.

små ting kan ge mycken njutning

Åh, så underbart skönt det är att få lägga sig i sängen.
Nybadad och doftande av eukalyptus.
Nysmord mage av mandelolja.
Renbäddat och nytvättade täcken och kuddar (igår).
Kan detta bädda för annat än en god natts sömn?

varför kommer ingen post idag?

Känner mig som en sysslolös människa idag. Väntar bara på att posten ska komma. men det verkar inte bli så idag. ingen brevbärare så långt ögat kan nå och den brukar komma mellan 10.30 och 13. Hade hoppats på att få en kallelse idag. Var hos BM i fredags och allting såg som vanligt bra ut, förutom att även denna BM konstaterade att magen växt mycket på slutet. Nu ligger jag tydligen över SF-kurvan och hon skickade därför en remiss till spec-mödravården för ett tillväxt-ultraljud. Jag känner själv att magen blivit rätt stor nu på slutet. Det börjar bli lite smått tungt för ryggen och knepigt att ta på sig sockar osv. Men så är det ju inte länge kvar nu. Hoppas dock att den lille där inne inte är en jätteklump på över 5 kilo och att jag skulle vara för trång för att föda ett stort barn om det nu visar sig att han är väldigt stor. Nåväl, det är väl bara att vänta och se antar jag.

Myddis har för övrigt gått och blivit mamma. Hon han före mig, trots att hon var beräknad dagen efter mig. Lite orättvist :) Hon fick en sån söt liten Leia! Stort, stort grattis!

Visste du förresten att igelkottar gillar katt-torrfoder?

Det gjorde inte jag. Förrän nu.

Min karl sitter ute på balkongen och tittar på två små söta igelkottar som traskar runt i gräset och sniffar sig fram till den utspridda maten. Dom äter det. Dom verkar gilla det.

Men George, igelkotten till vänster kanske har fått i sig lite för mycket mat?

ett lyckat recept...

för en trevlig måndagkväll:

Ingredienser:
5 tjejer
nybakta scones
lemon curd
en skål vispad grädde
ett stycke Singstar

Gör så här:
Samla ingredienserna på Berghem.
Blanda
Avnjutes

det blev en dag på stan

Var helt slut när jag vaknade i förmiddags, ja klockan var mer lunchtid än morgon när jag klev upp. Ytterligare en natt med smärtsamma förvärkar och således mindre sömn. Somnade med värmedynan, som blivit min nya bästis. Den är röd och i sammet och hänger så fint här vid mitt nattduksbord. Natten innan kom jag inte i säng förrän klockan 5 på morgonen. Tog ett bad vid två vilket var otroligt skönt, men så fort jag klev upp ur badet satte det igång igen. Trodde faktiskt lite smått att bebis var att vänta de närmsta dygnen. Men nu är det som bortblåst. Gick och la mig och sov igen efter att jag ätit frukost och vairt uppe en timme i morse. Sen var jag fit for fight så jag drog ner på stan för lite shopping och känner mig som vanligt igen. Alltså rent kroppsligt. Det är full fart på pyret i magen och förvärkarna är inte längre smärtsamma och kanske därför bara är sammandragningar? Jag har inte riktigt koll, men konstaterar att det verkligen går upp och ner.

Shoppingturen var trevlig. Bidde dessvärre en ny väska, sjal och lite smått och gått. Inga kläder då det inte är särskilt kul att handla när jag inte vet vad jag kommer att kunna ha om några veckor. Kroppen lär ju inte gå tillbaka till dess ursprungliga form på en gång, så jag väntar med sådana inköp. Köpte även korgar till hyllorna till badrummet för tvättlappar och dylikt.

Imorgon blir det firande av systern som snart fyller år. Ser fram emot att umgås med flickorna Bylund.

latmask

Idag är jag en verklig latmask. Har iofs tagit mig upp ur sängen och tvättat, men många knop har det inte blivit gjort här hemma. Och inte vill jag ut i skitvädret heller. Hå hå jaja. Men tanken slog mig imorse att det nog lär dröja innan jag blir serverad frukost på sängen (tack till älsklingen) och kan ligga kvar och läsa på morgonen och helt själv bestämma när jag skall kliva upp. Så vad tusan, lika bra att njuta av en lördag utan måsten!