Ja, jag är hemma.
Nej, fortfarande ingen bebis.
Och det verkar som han mår alldeles för bra där inne för att vilja titta ut än på några dagar iaf. Var hos BM igår morse och allting såg bra ut. Hon försökte lugna mig med att det nog inte var en så stor bebis och att om jag nu skulle ha en stor där inne, så var jag nog bygd för att kunna föda den. Och om inte det skulle gå så skulle det ju gå bra ändå. Hon gick verkligen in för att lugna mig, vilket var bra iofs då jag varit lite orolig över hur stor han kan vara. Till sist var det då dags för mätning och SF-kurvan låg nu på 42 vilket alltså är +2 på en vecka. Det tyckte hon var lite mycket och det bröt från kurvan som tidigare varit rätt jämn, så hon ringde till spec mödravården för att höra om jag inte kunde få komma innan måndag då jag fått tid för tillväxt-ul. Dom hade en lucka som tur var. Så jag hann hem och kasta i mig lunch, skaka liv i Larsa och sen cyklade vi iväg mot sjukan.
Vi fick träffa Eva igen, den underbara kvinnan som tog emot oss när vi var där i vecka 18. Hon mätte och kunde konstatera att jag inte hade för mycket eller för lite fostervatten iaf. Och att han nog hade lite hull. Hon uppskattade vikten till 4180 gram vilket då skulle vara +17% jämfört med medel-Svensson som hon uttryckte det. Det var alltså ingen anledning till oro då dom inte sätter igång en för det. Hon tyckte inte att han hade större huvud än vad som är normalt i denna vecka, vilket var en lättnad för mig. Sen försökte hon ju givetvis få fina bilder på honom så att vi skulle kunna titta, men det var inte det enklaste. Börjar bli rätt trångt där inne. Och lilla pyret verkade inte alls särskilt pigg på det och hade handen för ansiktet mest hela tiden. Men här är iaf en bild på hur han ser ut nu.
Nå, vem är han mest lik?
2 kommentarer:
Det är nog en liten Lars... hihi
Hoppas han känner sig redo snart!!!
Jag älskar dig Malin!
Skicka en kommentar