9 månader

så länge får man vänta innan det lilla livet vill titta ut.
Det var lååååånga månader som jag nu i efterhand inte minns särskilt mycket av. Det känns som att det mest bara var väntan.
Nu har han varit här i nio månader. Varje dag, varje natt och nästan jämt med någon av oss. Och dom nio månaderna har gått väldigt fort!
Vikt och längd har jag ingen aning om numera. men han växer i alla fall. Han når upp till knopparna på spisen, över hela soffbordet och står han på tå når han upp till kanten på hyllan i vardagsrummet. Och på något vis lyckas han oftast pilla ner nånting fastän vi numera ställer upp allt så långt vi kan, man han ser det och verkar bli ännu längre och lyckas ofta med sina små påhitt.
Han har nu också börjat busa med sig själv. Det är så gulligt! Han ställer sig till exempel upp i sängen och håller i sänggaveln vid huvudändan och så släpper han taget och landar i sängen och skrattar! Han tar också kuddarna och gömmer huvudet under dom och ligger och fnissar för sig själv och lägger kudden fram och tillbaka över huvudet och skrattar. hihi! måste försöka filma det någon gång för det är riktigt underhållande!