jag är verkligen ingen mästare på det här med att bloga. går ju typ en vecka mellan gångerna, men så när jag väl får tid att sitta ner en längre stund så postar jag flera inlägg på rad. fast det finns väl inga relger för hur det ska gå till egentligen.
hur som haver så kom jag att tänka på förlossningen idag. och det gör jag väl ibland så där, men med den lista som jag gjorde tidigare så är det absolut bästa tipset jag har inför bebisens ankomst att gå en profylaxkurs. Det är ju inte som på våra föräldrars tid, att föräldragruppen på vårdcentralen gick igenom andning och olika positioner för födande. Jag tycker att jag visste det mesta innan, men Larsa uppskattade föräldragruppens två träffar. Dessutom var det så mycket fokus på förlossningen. Fast det var väl det dom flesta hade i huvudet. Väldigt lite om amning som jag tycker är minst lika viktigt att prata om innan förlossningen, för det kommer som direkt inpå. Man har som inte tid att läsa på om den innan och dom allra flesta går väl omkring med tanken att det är naturligt, att alla kan det och att det går av sig själv. I viss mån i alla fall. Och ja, det är ju naturligt, men nej, alla kan inte amma och njae, det går visserligen av sig själv i viss mån men vet man inte hur man ska göra för att det ska bli så rätt som möjligt, så kan det bli onödigt jobbigt och onödigt mycket lidande både för mamman och barnet. Jag var dock förberedd på att det tar tid innan amningen kommer igång och det känns bra. Min syster hade förberett mig väl på att det mycket väl kan vara en ren plåga den första tiden. Och så var det verkligen! Jag minns särskilt en natt då jag grät och grät av smärta och Elias skrek och var så arg på att det inte gick som han ville. Han rev och slet i bröstet och fick inget tag, då det var stenhårt och jag var tvungen att pumpa ur för hand, men det gick ju inte alls när jag var så stressad och lessen. Så satt vi där i sängen mitt i natten och allt kändes så eländigt. Men så till sist kunde jag lugna ner mig så pass att lite möjlk kom och så kunde Elias få några smakdroppar och bli lugn och så kunde han ta tag. Men det var som sagt jobbigt i början. Min faster tipsade om amningshjalpen.se. Där finns mycket tips och bra information!
Dessutom vill jag säga att såren man får i början inte behöver bero på felaktig teknik. Jag hade dock läst att om man får sår, så är det felaktig teknik. Så jag var supernoga med hur Elias tog bröstet och tittade noga hur det såg ut efter han ätit. Jag tyckte jag gjorde allt rätt, men hade ju ändå dom elaka blåsorna som gick sönder hela tiden. Så förstod jag till sist att det var ovanan. att bröstet behövde härdas. För sen försvann dom ju av sig själv! Så mina tips är:
1. var beredd på att få sår
2. var noga med tekniken. då går såren över.
3. härda ut. nu njuter jag av våra amningsstunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar